Det spelades bättre boll på Mats Magnussons tid...

Över 17 000 åskådare hade dragits med i Henkehysterin och tagit sig till Olympia för att hälsa hemvändaren med den fantastiska karriären välkommen till sin första hemmamatch i svensk klubbfotboll på över 13 år.
De enda som lät sig triggas till stordåd av den närapå fullsatta arenan och den kokheta stämningen var BK Häckens spelare. Matchen slutade 1-3 och det var inte orättvist. Helsingborg förmådde inte sätta de chanser laget skapade i första och tog sedna inte chansen att sätta Häcken på plats efter en psykologisk tung kvittering strax före paus.
Lät mig också slå fast: Det var i varje fall inte mer Henrik Larssons fel än någon annans att laget gjorde magplask efter en fin inledning på hösten.
Han hade som min kompis (som för övrigt också heter Henrik) konstaterade, en assist till HIF:s mål och få misstag under 90 minuter
Ett kompakt Häckenförsvar och ett kvickt anfallsspel med bra utnyttjande av kanterna var det Helsingborg saknade.

Måndagen är min sista långlediga dag och nu börjar jobbet om cirka 6 timmar och 45 minuter. Huga!
Maria: Förlåt om jag var lite besviken, dels över att jag inte kan semestepartaja som du, och dels för att jag vas butterbesvike efter matchen i kväll.

Henrik: Vi ses i Växjö nästa gång. Tack för gott samarbete i köket också! Un risotto bellisimo!

Listorna denna måndag som blev tisdag för sju minuter sedan är på temat sommar. Håll till godo:
Bäst med sommaren i år såhär långt:
1) Solen och värmen .
2)Nya gården nya vänner oc nya grannar
3) Fotbolls-VM. Trots allt gnäll om filmningar, provokationer och svenskt misslyckande.
4) Folklivet på Gröningen och alla badplatser i centrala Helsingborg

Sämst med sommaren såhär långt:
1) Värmen i min lägenhet på kvällar och nätter
2) Att mina bästa vänner har "riktig semester" men inte jag.
3) Engångsgrillar-. Mitt grillande har utvecklats bortom deras kapacitet. Dessutom en brandfara nu efter tre veckors värmebölja.
4) Fröken Ur hör av sig för sällan.

Anhörigvård är en kärlekshandling

Mitt sommarvikariat i Hemvården i Helsingborgs kommun har nu pågått i en dryg vecka. Om jag ska jämföra med Lunds kommun där jag var inne och vikarierade för tre somrar sedan är det mesta sig likt.
Ordinarie personal suktar efter semester, jag lyckas alltid prata bort de snäva tidsmarginaler som omgärdar varje vanlig arbetsdag och man möts av omsöm trofast kärlek, omsöm ganska smärtsam ensamhet. Det första exemplet kan gälla strävsamma par där ena parten blivit funktionshindrad av exempelvis stroke eller demenssjukdom. Många medelålders och äldre har blivit mamma eller pappa åt sin egen partner och det är ingen dans på rosor. Kan tyckas att jag för ett gammaldags resonemnag men nog ligger det djup trofasthet och kärlek bakom ett sådant vårdande. Alldeles självklart att samhället ska går in och avlasta där.

Å så denna ensamhet, denna stilla tigande, molande samhällsåkomma som säkert tusentals äldre eller psykisk funktionshindrade drabbats av. Där kan jag känna att vi som arbetar i vård och omsorg borde kunna göra mer. Bara sitta ner och prata - det är enklaste av allt, men så svårt att prioritera i vårt land i dag. Någon dag i sommar ska jag förresten läsa Maciej Zarembas artikelserie i DN om psykvården i Sverige av idag.

Det sägs att katter har nio liv. Vår svarta madame Kattja (se pixlig bild ovan till höger) blev nästan 10 år. Ingen i famlijen vet varför hon plötsligt en eftermidage hittades av farsan helt livlös på komposthögen vid stugan i Farhult. Vi spekulerar i förgiftning. Hon kommer hursomhelst att bli saknad massor.
Hoppa och skutta i klöskatternas himmel, kissen!