Veckans ord vecka 39: Ekomjölk
Detta blogg-inlägg skulle lika gärna kunna heta "veckans vara".
Jag har under de senaste månaderna bedrivit lite konsumentundersökningar. Kollat pris på ekologiska mjölken i de butiker där jag handlar ofta eller ibland.
Ofta skiljer det i pris; som mest över en krona per liter.
Jag förstå att det som handlare finns ekonomiska skäl att ta mer betalt för ekologisk mjölk. Frågan är hur mycket. Jag ställde frågan i en butik i Höganäs kommun i somras och fick svaret att de inte visste för kassörskan "köpte aldrig ekologisk mjölk själv".
Själv tänker jag: kan hennes och hundratusentals andra mjölkdrickares val ha något med prisssättningen att göra?
Å ena sidan: visst är ekologiskt dyrare att producera än konventionellt. Å andra sidan finns det flera vinster med att både konsumenter och handlare aktivt väljer ekologiskt.
Dels sjunker priset i takt med att efterfrågan ökar, dels får korna och marken de betar och går på det bättre. Sen visar ju också ny forskning att det är nyttigare för kroppen med den ekologiskt producerade vita drycken.
Wednesday, September 20, 2006
Thursday, September 07, 2006
På det psykosociala planet...
Veckans ord v 36: Vuxendagis
Ett nedsättande ord i många sammanhang. Senast läste jag det i en sportkrönika i lokaltidningen här i Helsingborg den 6 september i år och desförrinnan hörde jag det häromveckan i SR:s debattprogram Ring P1 då en kvinna ringde in och dissade något åtgärdsprogram för arbetslösa.
Visst, det svenska fotbollslandslaget kan vi nog knappast betrakta som en normal arbetsplats och arbetsmarknadspolitiska åtgärder - det är i varje fall min erfarenhet - omgärdas alltför ofta av en uppgiven stämning. De brukar inte resultera i mer än trivselaktiviteter eller intetsägande grupparbeten.
Men på ett annat plan: är verkligen det vanliga arbetslivet så olikt de ingredienser vi ser i kändisvärlden, dokusåpor eller i andra mer eller mindre konstlade grupper?
Det måste väl finnas en anledning till att kommersiell tv fortsätter att producera reality-serier. Igenkänning är så vitt jag vet en stark drivkraft hos oss moderna människor.
Ett nedsättande ord i många sammanhang. Senast läste jag det i en sportkrönika i lokaltidningen här i Helsingborg den 6 september i år och desförrinnan hörde jag det häromveckan i SR:s debattprogram Ring P1 då en kvinna ringde in och dissade något åtgärdsprogram för arbetslösa.
Visst, det svenska fotbollslandslaget kan vi nog knappast betrakta som en normal arbetsplats och arbetsmarknadspolitiska åtgärder - det är i varje fall min erfarenhet - omgärdas alltför ofta av en uppgiven stämning. De brukar inte resultera i mer än trivselaktiviteter eller intetsägande grupparbeten.
Men på ett annat plan: är verkligen det vanliga arbetslivet så olikt de ingredienser vi ser i kändisvärlden, dokusåpor eller i andra mer eller mindre konstlade grupper?
Det måste väl finnas en anledning till att kommersiell tv fortsätter att producera reality-serier. Igenkänning är så vitt jag vet en stark drivkraft hos oss moderna människor.
Subscribe to:
Posts (Atom)