I dagarna har det i svenska medier rullats upp en knarkhistoria där två föredettingar och stjärnor samt en ännu aktiv inom svensk fridrott ertappats med att ha tagit kokain på en fest i anslutning till Europamästerskpen i Göteborg. Jag tror inte att varken Sjöberg, Nylander eller malmösprintern Patrik Löwgren är beroende av kokain. Däremot kan de vara beroende av andra saker. Som att ta del av det bästa från två skilda världar - det vill säga innefolkets jet-set-scen och den lite präktiga elitidrottsvärlden. "Sveriges mest kända dörrvakt" Fadde Darwitch beskrev i SVT Aktuellt på tisdagskvällen kokain som vanligt på storstädernas innekrogar. Det var en väntad svar på en rätt ledande fråga av nyhetsankaret Anna Hedenmo.
Sven Nylander var känd som den evige fyran på 400 meter häck. Han kunde i princip ha figurerat i vilken annan brottsutredning förutom grovt rån eller mord och kommit ut bättre än efter det han nu erkänt. Med sin anti-drog-aura kring huvudet faller han i denna sak nu tyngre än en sprinterlöpare som stupar över sista häcken på upploppet. Frågan är nu om den evige fyran nu blivit den store losern.
Att hans trovärdighet är körd för tid och evighet är inte helt givet. Minns Mats Wilander som också tog kokain och som till och med blev förbundskapten i tennis.
Patrik Sjöberg var länge friidrottens bad guy. Han hymlade aldrig med att han storrökte och struntade blank i att betala P-böter. M a o inte särskilt förvånande att han figurerar i denna skandal. Han har också skött bekännelsefasen och ångerstadiet mest kontrollerat.
Är det tillräckligt med penningböter? NI SOM LÄSER: TYCK TILL genom att lämna kommentarer här på bloggen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment