Ända sedan jag gjorde sorti som praktikant från tidningen Hennes har dåvarande redaktionschefen (numera frilans) ord ljudit som ett mantra i mitt huvud när det handlat om skrivande och varför det samtidigt kan vara både så oerhört lätt och sjukt komplext .
Då - i maj - var jag både osäker och överspänd när det gällde vad jag lyckats åstadkomma i spalterna. Jag gick till och med ut och bloggade lite kaxigt om vad jag så subjektivt uppfattat vat tidningen Hennes kärna.
Jag trassalde in mig i något resonemang om praktikanters roll på medieföretag och om hård konkurrens. Guuuud så förbaskat trött jag är på att höra mig själv tala om den hårda konkurrensen om mediajobb! Bara för att det inte annonseras ut särskilt många om press- mediajobb på jobbsajter bertyder väl inte att det är stört omöjligt att hitta sin försörjning där.
Nä, jag kan bara hålla med dig L; "fråga dig själv när du senast brann för något du skrev om".
Jag blev svaret skyldig där och då. Jag visste ärligt talat inte.
Men orden har hunnit mogna och få en mening.
Jag brinner för massor av saker. I fortsättningen är det de som ska styra på denna blogg.
Veckans ord är ett led i denna nya giv. Jag menar, hur orginellt är det med listor? Se själva här
Jag har anledning att mycket snart återkomma. Vecka 33 står för dörren.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hej hopp! Skicka mig nu din mailadress så att vi kan komma igång!
linda.m.svensson@bredband.net
Post a Comment